I formgivaren Matti Klenells Ateljé
Han är en av Sveriges flitigaste formgivare, känd för sina glas. Under pandemin blev det ett möbelprojekt med Offecct, och en bok om Matti och Offecct. Vi publicerar ett utdrag ur boken skriven av Petter Eklund, som beskriver Mattis väg som formgivare.
Vägar leder till hus, dörrar leder till trappor. Fem steg upp, 22 steg ner, över en innergård och vi befinner oss i Matti Klenells värld. Han är inredningsarkitekt, formgivare och glaskonstnär och här i hans ateljé, verkstad och kontor vid Hornstull i Stockholm framkallas en underbar fysisk upplevelse, en scenbild över av hans design, metoder, tankar och historia. Rum leder till idéer, skisser leder till modeller som leder till produkter. Det är rum för nyfikenhet och drömmar om det som kan bli. Men möjligheten att dra sig undan är viktig.
»Jag tycker om att gå in i en bubbla och arbeta«, säger han i doften från kaffe i spräckliga muggar av keramikern Masayoshi Oya och cornetti från favoritfiket Dello sport något kvarter bort. Det här är Matti Klenells bubbla, ett klenellskt mikro-Bauhaus. En planhyvel tjuter från det minimala snickeriet där möbelsnickaren Julia Sthillert, utbildad på Malmsten furniture studies, bygger en dagbädd i ek. Här tillverkas prototyper, möbler till utställningar och kompletteringsarbeten för olika projekt.
»Med snickeriet har vi fått en ny ingång till trä och diskussioner kring det.« Det doftar gott också, sågspån, trä och färg. Att bara kunna bygga sig en möbel är en rikedom. I ett annat hörn sitter fotografen Ivan Brodey och bildbehandlar. Här i zonen mellan inspirationer och möjligheter, i skalan mellan ett fint litet dricksglas för Kosta Boda, Offecct-fåtöljen Font och en utställningsplan till Värmlands museum i vår, uppstår Matti Klenells konst. Hans design är ledig i tilltalet. Det mesta här verkar ha tillkommit i förtjusning. Saker blir till, liksom osökt. »Det är en tomteverkstad«, säger han bland hyllor proppfulla med 3D-printade objekt, vita och spretiga som månlandare från en gammal sci-fi-rulle. Och böcker, mycket böcker.
Inspireras av Kaj Frank och Eileen Gray
Matti är en läsande formgivare. »Det är inte bara kaffeebordsböcker. Jag brukar läsa en timme varje dag.« Referenser och inspiration: Kaj Frank, Oiva Toikka, Eileen Gray – her life and work, svenskt glas, Charlotte Perrriand och Sigurd Lewerentz. När Matti pratar om arkitektur är det en spontan referens. »Jag tänker ofta i rum, utgår från dem. En design-skiss är en rumslighet, en person med ett klädesplagg också, en låt som ska passa med stämningen.«
Speciell 3-D-teknik
En 3D-skrivare printar lera i former som ingen hand kan utföra. En vas växer uppåt i ringlande, intrikat vackra strukturer, ritade av en människa, utförda av en maskin. Kollegan Charles Stern utvecklar 3D-tekniken för keramik med en av få keramiska skrivare i Sverige. »Det här är konsthantverk, först det digitala arbetet och sedan att välja och bearbeta leran och övervaka själva produktionen. Det är som att stå vid en svarv.« Ännu har föremålen inte fått glasyr, utan lergodset bränns till terrakotta i en liten toppmatad ugn i hörnet. 3D-skrivet konsthantverk finns redan på museer, men nu börjar tekniken också ta sig in i vardagslivet.
»Jag är sugen på att hitta ett galleri och visa vår printade keramik.« Kanske kan den utlösa nya tankar om begreppet »handens arbete«? Även om den keramiska skrivaren är spännande är 3D-tekniken i sig alldaglig här. I en skrubb står ett par plastskrivare redo att tillverka modeller och utkast. »På Konstfack var jag aldrig särskilt bra på att rita och en glad snickaramatör, men jag var nyfiken på datorerna, letade upp 3D-modelleringsprogram och lärde mig rita. Jag jobbade med form digitalt, tänkte i nya banor, köpte en 3D-printer tidigt. Dyker det upp något nytt någonstans är jag där och tittar för att upptäcka. Det är nog jag.«
Lempi-glas för Iittala
Matti Klenell är en av de flitiga och anlitade. Hans lista över uppdragsgivare och klienter genom åren innehåller ett trettiotal företag. Han har lämnat ett spår av produkter bakom sig. En del dök upp och försvann, flera har blivit storsäljande, som hans Lempi-glas för Iittala som har producerats i snart tio år. Nappula-serien, också för Iittala, säljer stadigt och utvecklas med nya former och material, nu senast som keramiska planteringskärl. Mattis samarbete med Lintex som tillverkar skrivtavlor i en anonymt vacker och genomarbetad design har lett till internationell framgång de senaste åren.
Matti Klenell är ett barn av gröna vågen. Han växte upp i ett blått trähus på Slottsberget på Hisingen i Göteborg, ett område med kåkar byggda för arbetare på Lindholmens varv precis nedanför. »Vi hade utsikt över hela stan med Amerikamagasinet och Stena-båtarna tvärs över vattnet.« Konsthantverk var hett på 70-talet och familjen flyttade till Orrefors i Småland där hans föräldrar Ingalena och Ragnar Klenell gick på brukets glasskola under två år. »Därifrån har jag mina första minnen av dofter, ljus och ljud kopplade till glastillverkning och småländsk bruksort.«
Föräldrarna startade glashytta
1979 gick flytten till Edsbjörke vid Frykensjöarna, där föräldrarna startade glashytta och rakuugn. »Det var inte helt lätt att lämna Göteborg. Jag gjorde allt för att smälta in bland småkungarna på skolgården. Vid nio års ålder behövde jag börja gilla gevär och älgjakt.« Matti ville göra allt som inte föräldrarna gjorde, spela fotboll och lyssna på pop. »Jag surade i hyttan för att ingen kunde köra mig till träningen. Hettan och smältan tröttnade jag snabbt på, men det var fascinerande med de fina föremålen som dök upp på matbordet. Det var bruksting som gav mig en naturlig känsla för materialet och för timing, en grundförståelse för vad glas är. I dag är jag stolt över den uppväxten och hur den har präglat mig.«
När han gick högstadiet i Sunne blev allting lättare. »Jag fick kompisar som gillade The Cure och vi kunde åka till Göteborg, se Depeche Mode och Duran Duran.« Han flyttade till Karlstad, »där fanns en av de bästa skivaffärerna», gick gymnasiet och bodde hos sin mormor och morfar i ett hem fyllt av både gamla föremål och snofsiga möbler, köpta på fina gatan i Oslo. Han tvekade sedan mellan journalistik och konst.
»Jag valde konsten, arvet, men det var viktigt att hitta en annan nisch än mina föräldrar, så jag sökte arkitektur och design, inte det fria uttrycket. Det var kanske mitt lilla uppror.« Först när Matti gick på Konstfack i slutet av nittiotalet upptäckte han de större idéerna bakom hans föräldrars verk. »Glas och kreativitet hade vuxit in i mig.«
Lampa Mushroom för Örsjö
Efter Konstfack kom designuppdragen snabbt, för Offecct och Örsjö, där Matti fick en tidig hit med lampan Mushroom, som är i produktion ännu i dag. Design var hett, många lyftes upp på piedestal, ofta inte riktigt redo. Matti minns en hel del av egna misslyckade projekt. »Bilden av ’designern som stjärna’, ville jag inte svara upp mot. Med min bakgrund var det inte märkvärdigt att vara formgivare, men det fanns ändå en ung tjusning där, inför varumärket Matti Klenell«, säger han i dag. Han återknöt snart till glaset under en resa med pappa Ragnar till Urban glass i New York.
»Jag hittade ett uttryck som ingen annan höll på med, lite bakvänt och yxigt med inspiration från Konstfacks snickeri snarare än en hytta.« Hans konstglas ställdes ut på Galleri Inger Molin, det viktigaste konsthantverksgalleriet i Stockholm under 00-talet. Via utställningarna kom Matti i kontakt med Iittala. »Det var först när jag började arbeta för dem som det började fungera på riktigt för mig. Där fick jag hjälp att sätta in mitt arbete i ett större sammanhang och att formulera vad jag gjorde.«
Men föremål utan människor är ingenting. Det är i grässnittet mellan dem och oss människor som det viktiga uppstår: funktion och längtan, stolthet och ömhet inför saker som bär på den symboliska mening vi behöver. För Matti Klenell är människan omkring föremålen det viktigaste. Om han skissar på en produkt kan han börja med att rita de människor som ska använda den och de stämningar han vill ska uppstå kring produkten. Han har skåpvis med skissblock och teckningar.
Soffan Font för Offecct
Soffan och fåtöljen Font för Offecct är bra exempel på produkter för gemenskap: sitt ner en stund, dela rum, samtala. När Nationalmuseum i Stockholm rustades för några år sedan var Matti konstnärlig projektledare för museets nya inredning, skapad av ett 30-tal arkitekter och formgivare. Det behövdes en soffa och han ritade den. »Font är laddad med modernistiska signaler och nästan larvig i sin reducerade enkelhet. Jag kan jobba med möbler i ett år och det blir ändå inte riktigt bra, men Font satt redan med första prototypen.« På grund av sin grafiska tydlighet döptes serien till Font som kan utvecklas med moduler och nya delar.
Glasservisen Viva för Kosta Boda
Glasservisen Viva för Kosta Boda är på liknande sätt en social kollektion där de mångfunktionella glasen kan användas som det passar bäst helt enkelt. Strunta i konventionerna så blir det trevligare. Formerna är nedtonade till typer, som tecknet för ett rödvinsglas. Glasen är maskintillverkade, ingen mänsklig hand har rört vid dem innan de packas upp ut kartongerna, men för att poängtera glasets traditionella hantverk ritade Matti ett tillägg, en liten knopp, »bats« på glasspråk, som i glashantverk görs för att ge en ordentlig infästning mellan kupan och benet.
Det är en symbolisk detalj som också är trevlig för fingrarna. Designvärlden arbetar i miljöhotet, är en del av det. I dag måste all formgivning formulera sitt berättigande och sin mening. Processerna måste drivas av något mer än viljan att bara släppa ut en ny produkt. De stora problemen kring miljöhotet ser Matti som en viktig utmaning.
Hållbarhet och formgivning
»Det är intressant att vara formgivare nu när det sker en omställning mot ett hållbart samhälle. Vi kan vara med och driva utvecklingen framåt genom att skapa tilltalande lösningar på nya och okända förutsättningar, som gör att vi människor kan förstå och tycka om förändringarna.«
Nästa generation formgivare kommer att påverka försäljningskedjor, materialutveckling och hur vi gestaltar och använder det offentliga och privata rummet. Vi kommer att få helt andra referensramar än vad vi har i dag.
»Jag har gott hopp och hoppas få vara med att bidra till detta. Det handlar om design, hur nya saker och livsmönster känns, upplevs och används. Där har jag som formgivare en möjlighet.« Tankar leder till idéer som leder till handling. Är handlingen klok leder den steg för steg till en bättre värld. Det kallas optimism. Där hittar vi Matti Klenell.
