Så blev Fiskars företaget som alla älskar
Den orange universalsaxen med de ergonomiska handtagen ändrade kursen. Fiskars gick från ett anrikt finländskt verkstadsföretag som tillverkade järnvägsräls och ångmaskiner till dagens nyskapande designföretag.
K-dnk, k-dnk, k-dnk. För varje slag i stansmaskinen darrar fabriksgolvet. En darrning för varje knippe saxblad som huggs ur ett band av Sandviksstål. K-dnk, k-dnk, så startar livet för tusentals saxar varje dag.
Vi befinner oss i Fiskars fabrik i Billnäs, åtta mil väster om Helsingfors. Här tillverkas de berömda saxarna ni vet, de med handtag i orange plast. Säg Fiskars. Vilka färger ser du? Jo, säkert orange och svart.
Ni ser också en skog av klippare, räfsor, saxar, sekatörer, yxor, krattor, men också pannor, grytor och knivar. Det är därför vi står vid den här maskinen och ser saxblad födas. Det är inte långt från denna dundrande mekanik till Fiskars förföriska säljyta med underbara redskap i filmisk, nordisk natur.
Själv är jag en Fiskarsdiggare som tillsammans med min trogna grensax driver en enveten kamp mot inlandets buskage. Jag fick saxen i födelsedagspresent för länge sedan, en av mina bästa presenter någonsin, och har slitit den hårt varje sommar. Eggen är naggad och repig, men den klipper som en gud. Armstjocka stammar liksom smälter av, tack vare en smart utväxling. »Den där modellen gör vi inte längre«, hojtar Petteri Masalin, chefsdesigner för Fiskars, när jag visar en bild på min kära buskdödare.
Det är bullrigt i fabriken, produktionen går i treskift, 7 dagar i veckan, 24 timmar om dygnet. Företaget är världsomspännande med tillverkning i fabriker i USA, Polen och andra länder, men här i Billnäs ligger moderfabriken som gör yxor, snöskovlar och Fiskars-saxen. Den finns på Museum of Modern Art, men framför allt i många människors vardag, som självklar finländsk vardagsdesign.
Fiskars saxar har tillverkats sedan 1800-talet
Saxar har Fiskars gjort sedan 1800-talet, men när den orange saxen föddes 1967 tog företaget sitt första stora kliv mot livsstilsprodukter. Den formgavs av Olof Bäckström (1922–1998), Fiskars in-housedesigner, en doldis med sin klippande världssuccé. Han utgick från en äldre skräddarsax, gjorde handtagen i plast för att det skulle gå åt mindre dyrt stål. Han tänkte sig först svarta, röda eller gröna handtag, men under arbetet med prototyper fick en tekniker infallet att gjuta några saxar med orange plast som blivit över vid tillverkningen av en saftcentrifug. Färgen överraskade alla, det röstades och orange vann.
Sedan smällde det till. En provkollektion om 1 000 saxar sålde snabbt slut på Asko i Stockholm. Tillverkningen steg från 30 000 första året till 300 000 andra året. I dag är saxen Fiskars signaturprodukt och i fullt bruk över hela världen.
Det finns massor av varianter: svart, röd för vänsterhänta, en grå Renew av återvunna material.
Det finns frisörsaxar, tyg-, pappers- och kökssaxar, nagelsaxar, hårsaxar, skolsaxar, Magic morph ninja- och glittersaxar för barn, saxar med Mumin- och Oiva Toikka-mönster. Men i centrum står alltid den orange Classic allround-saxen, som sålt stadigt under 55 år. 2010 passerades en miljard tillverkade exemplar. Varje dag gör fabriken tusentals exemplar. K-dnk, K-dnk …
När saxbladen har stansats ut flyter de vidare som en grå stålflod in i härdningen, där de hettas upp, för att sedan fasettslipas med en precision på en hundradels millimeter, en komplex process genom en labyrint av maskiner som möter flinka människofingrar. 300 personer jobbar i fabriken. Robotar hjälper till, slipar, monterar, lyfter, packar i en oupphörlig brådska.
Fotografering är inte tillåten överallt. Apparaten som gjuter plast mot bladen är en smula hemlig. Fiskars sax är antagligen den mest kopierade finländska produkten, så här råder fotoförbud för att inte göra det alltför lätt för plagiatörerna. Anställda ger varje sax några sista ögonblick av omsorg och översyn, lägger en droppe olja på skruven, klipper några gånger i luften, klipp i tjockt tyg och så vips ner i förpackningen.
»Tysk plast och svenskt stål blir en finsk sax«, säger en av ingenjörerna.
Den orange universalsaxen med de ergonomiska handtagen blev den produkt som ändrade kursen för Fiskars, från ett anrikt verkstadsföretag som tillverkade järnvägsräls, ångmaskiner, plogar till jordbruket, trafikljus och bestick, till dagens företag som vill göra vardagen »extraordinär genom nyskapande design«. Fiskars riktar sig mot hem i 100 länder. Som chefsdesigner arbetar Petteri Masalin i framtiden. Det han just nu utvecklar når marknaden om några år. Hemma testar han prototyperna. »Mina barn gnäller över det ibland: ›Kan vi inte få ha riktiga saker hemma?‹« berättar han med ett skratt. Den viktiga designuppgiften är att lära känna de människor som ska köpa Fiskars produkter.
»Att möta människor är grunden i mitt arbete«, säger han. »Urban gardening är stort i New York. Yngre årskullar upptäcker vad vi visste om matlagning redan på 1940-talet. Vi lever och lagar mat på olika sätt i olika länder. Hur arbetar folk i trädgårdarna i Ungern? Hur lever de unga i Polen och Japan i dag, vad vill de ha? Hur förändras jag själv? Fiskars måste ta reda på vad som behövs. Vi lär oss och får nya idéer.«
Petteri Masalin - designbakgrund
Petteri Masalin har gedigen designbakgrund. Som tonåring älskade han att meka med bilar och där startade hans utbildning i industridesign. Han har arbetat med design av svetsmaskiner, pansarfordon och båtar, höll på att få ett toppjobb på Mitsubishi i Tokyo, men stannade hemma för att Fiskars kallade och för att familjen ville bo i Finland.
Han samarbetar med experter på jord och med Michelinkockar, flyger över världen – »jag har dragit ner på det« – och leder storskaliga projekt, men här på fabriken i Billnäs verkar han trivas bäst, pratar med ingenjörer och skojar med killarna vid pressarna. Plockar upp ståldetaljer, kikar, funderar, liksom tonåringen med bilvraken.
En sliten Ipad i nypan är proppfull med idéer och skisser. Man vill »lösa verkliga problem för verkliga människor« säger Fiskarsreklamen med manligt självsäker röst i en filmsnutt. Budskapet om liv nära naturen är förföriskt presenterat med feel good-stämningar i nordisk skog och trädgårdar och vedhuggning i solnedgång vid sjöstränder.
Även om vi nordbor kommer från massor av olika ställen tycks vi programmeras att drömma om lantliv och Fiskars klipper skickligt in sina redskap i idyllen. Gradvis har företaget också blivit en varumärkesplattform för kök och dukade bord, med allt från porslin, vinglas och Alvar Aaltos vaser till multi-tools och whiskykaraffer i kristall. Fiskars äger i dag företagen Iittala, Arabia, Royal Copenhagen, Rörstrand, Royal Doulton, Hackman, Rogaska, Höganäs, Wedgwood, Gerber och Watersford.
Fiskarsimperiet
Vi kikar in på fabrikens testlabb. Det är företagets kvalitetscentrum, här prövas produkterna så att de håller vad reklam och varumärke lovar. Redskapen utsätts för hårdhänt hantering. En sax släpps tusentals gånger i golvet för att notera hur handtaget klarar smällarna.
Krattor dras mot olika underlag i 150 000 cykler. En grensax klipper trästavar i timme efter timme. Maskiner trycker ihop och drar isär. Håller grejerna? Avdelningens resultat säkrar den tekniska nivån på Fiskarsimperiet. Hemligheter för framtiden har täckts över med kartonger och plast. Fotoförbud.
Den rätta orange kulören finns också här och kan jämföras med produkterna som tillverkas i utländska fabriker. Fiskars orange-svarta färgkombination härstammar från saxen, men den förklaras nu också med att det orange står för aktivitet, handlingskraft och rörelse. Den svarta färgen används för att den inte bleks av solen.
Vi reser vidare till byn Fiskars, omgiven av företagets susande skogar. Det var här, i en nu idyllisk dalgång med strömmande vatten och stiliga byggnader som allting startade 1649. Ett järnbruk anlades här, på en idealisk plats med massor av skog och med Fiskarsåns vattenkraft.
Järn bröts på Utö i Sverige, skeppades i pråmar över havet till Fiskars, smältes och smiddes till järnprodukter som sedan fraktades tillbaka till Sverige och såldes. Fiskars bruk växte under 1800-talet till en väldig verkstadsindustri som levde på järnprodukter, husgeråd, plast och företagsköp. I början av 1970-talet öppnade den nya fabriken i Billnäs. Mitt i Fiskars står jättelådan till verkstad kvar, nu delvis ett snickeri.
När den sista industrin lämnade platsen startades en säregen förvandling av Fiskars till en hantverksby. Folk lockades hit med lokaler, naturen och låga hyror.
I dag arbetar omkring 140 hantverkare, formgivare och konstnärer här som ett kooperativ. Fiskars har blivit ett stort turistmål med hotell i gamla finsmedjan och Fiskars utmärkta Wärdshus, Finlands äldsta, som inte hållit stängt sedan det öppnade 1836.
Här finns bruksmuseum, utställningar, restaurang, kafé, outlet. Turister strosar under de stora träden vid vattnet. Sedan länge anordnas konstutställningar varje sommar och från 2019 också en Art & design biennale. Den första var blygsam, men det kom massor av folk. I år öppnade den andra biennalen med designutställningar och evenemang. På en äng står Arkitektens hus, sju »tiny houses« i trä, ritade av finländska arkitekter, elever vid Aaltouniversitetet, och ett grönt, laduliknande hus ritat av svenska Sommarnöjen. Husen är bostadsredskap, lika flexibla och genomtänkta som Fiskars produkter.
»Det har rått ett slags minnesförlust när det gäller träbyggande. Nu förändrar vi spelet och kan göra unika saker som inte blir så dyra«, säger arkitekten Kivi Sotamaa, som har ritat Ufo, ett underbart litet kantigt och flyttbart minihus med stor insida.
Petteri Masalin flyttar ut till Fiskars om somrarna. Här känner han sig som hemma där han lodar runt i regnställ, pratar med alla och slår sig gemytligt ner på värdshuset med sin Ipad och en finsk gin & tonic med havtornsbär.Hans 16-årige son ringer och vill köpa en motorcykel. »Den tänker jag inte betala …« Vardagstrassel även för en chefsdesigner.
Själv trivs han bäst på sin Solifer-moped från sjuttiotalet. På pakethållaren sitter en ölback i orange plast.
»Jag hittade den på en loppis. Precis en sådan, laddad med ölflaskor och läsk till mig, bar min pappa alltid med sig när vi gick till bastun varje fredag.«
När kvällen lider mot sitt slut tar designchef Petteri Masalin moppen uppåt skogen där han bor i sin stuga vid byns gamla bageri. Hans projekt är att restaurera det.
En och annan verktygsprototyp finns nog redo däruppe. Moppemotorns surrande är det sista ljudet i den sovande Fiskars by, det gamla hjärtat i en global koncern som känns långt borta just nu.
Ändå är det som om han surrar rätt in i djupet av Fiskars varumärke. Soluppgången är orange.
Få de senaste trenderna och nyheterna inom inredning i vårt nyhetsbrev – helt gratis!
Bekräfta din mejl
Vi har skickat ett mejl till din e-postadress.
Öppna mejlet och bekräfta din e-postadress så får du nyhetsbrevet inom kort.