Residence Stora Formpris 2023: Årets wow till Linea Matei
Årets wow, ett pris som instiftats för lanseringar och fenomen som tagit oss med storm under året. Priset går till skulpturserien Do you see me av Linea Matei.
Juryns motivering:
»Nakna känslor fångas i klädda tunga kroppar med lite dålig hållning, skulpturer som bjuder på igenkänning, och förmanar oss till ömhet, som provocerar fram tårar och ett fånigt leende.«
Vi kände igen oss direkt. Plötsligt, i ett rum på Konstfacks slututställning förra året stötte vi på oss själva, formade som pösiga, huvudlösa astronauter i glänsande tyg. Den drabbande känslan i de sju textila skulpturerna Ser du mig/Do you see me? var omedelbar och akut. Så här kan det kännas att vara människa. Skulpturerna har i år visats på konstkollektivet Misschiefs, samt på HV, Handarbetets vänner.
»Jag har skapat sju karaktärer som för mig är väldigt tydliga, men jag vill inte förklara. Betraktarna får tolka dem«, säger konstnären Linea Matei.
Genom sina textila skulpturer avväpnar hon oss och raderar allt ytterverk. Hon klädde av oss hela perfektionskulturen till nakna känslor, fångade i polyester, med tunga armar och spegelansikten sjunkna in i sig själva. »Det blev viktigt att få fram den kroppsliga tyngden och känslan.« Uppfyllda av sitt inre fluff halvligger och sitter skulpturerna med dålig hållning, precis som vi själva när vi har dråsat ner i dagarnas mellanrum. Figurerna fotograferades i olika miljöer. Det går att vara deppig också i en lägenhet för 55 miljoner i Norra tornen.
Hur lyckades hon hitta så mänskligt rätt? Grunden är gediget underarbete. »Jag älskar research och älskar att lära mig om vår värld.«
Linea Matei om sin drivkraft
Linea har intervjuat människor, lyssnat på poddar, läst på om olika identiteter, erfarenheter och socioekonomiskt kapital. »Jag är fascinerad av det som formar oss och vad det är som ändå får oss att känna samhörighet och förstå varandra.« Drivkraften är hennes förundran över oss människor, grundad i barndomen med en pappa från Rumänien och en tornedalsk mamma från Kiruna. Uppväxt i en mångkulturell familj i Södertälje såg hon tidigt hur hennes föräldrar bemöttes på olika sätt. Hennes mörka, skäggiga pappa kallades för ”taliban-pappa”, själv var hon ljus med blå ögon och gick bakom honom i snabbköpet med vardagsrasismen hängande mellan butikshyllorna.
»Vi alla kan känna ensamhet, men vi gråter av olika anledningar, någon har en Tesla som fått en rispa, någon annan har inte mat för dagen.«
Allt detta bakades in i hennes textila figurer som i sin oemotståndliga, gåtfulla slapphet bär på en säregen optimism. »Att vi har känslorna är en reservoar för oss alla, bara vi kan se dem och låta dem mötas.«
Aktuell på Galleri Fiskhuset i Nyköping
Linea Matei gick masterutbildningen Craft med textil inriktning. Under sista året startade hon arbetet med skulpturerna och gick upp i skala. De sju karaktärerna är sydda i ett skimrande, ändå dovt polyestertyg där formerna klipptes, skars och arbetades fram ganska snabbt. Efter genombrottet med Do you see me fortsätter Linea Matei i sin kaleidoskopiska virvelvind av grafik, teckningar, måleri och textil. Senaste verket Jag lyssnar är ett barn och en förälder, skulpturer med stora speglar, som tittar in i varandras evighetsdjup. I höst ska hon bland annat visa måleri, Innan vi dör, på Galleri Fiskhuset i Nyköping.
Linea Mateis dockor bär på säregna uttryck och triggar djupt mänsklig förväntan, avvaktan, blygsel och ömhet.
