Spana in det arkitektritade svarta ladhuset i norrviken
En kantig solitär vid den branta Sjöstranden vid Brunkebergsåsen, ett par minuter från pendeltåget till Stockholm.
Svart hus vid vatten. Det låter som titeln på ett drama, en mystisk berättelse. Fantasin får fart, bilderna växer fram, vi ser ett grafiskt blad eller ett fotografi från 1800-talets landsbygd. Men sjön Norrviken finns på riktigt och huset är nybyggt och fyllt av rörelse och liv.
»Vi ville ha ett ladhus här«, säger Elin Södergren som bor här med sin familj, mannen Erik och deras fyra barn.
»Jag är förtjust byggnader som smälter in. Huset skulle smyga upp ur marken.« Det är ritat av Henrik Sagen på Ateljé nord, ett ungt kontor, verksamt i Stockholm sedan 2019. Det svarta huset är en solitär vid den branta sjöstranden som är Brunkebergsåsens norra utlänga. Tvärs över vattnet ligger ett naturreservat och utsikten är obebodd.
Platsen är ändå bara några minuters promenad från pendeltågen. Stockholm kan vara på det viset, nära mellan urbanitet och ödemark och utländska besökare fascineras av de kontrasterna.
Kanske var det naturtomten som satte tonen i huset, något lågmält och precist funktionellt, som en teckning av en lada. Tomten hade styckats av från kommunal mark och var till salu med tallar, bergknalle och strandlinje. Familjen har bott på andra adresser i Sollentuna kommun i tio år, men promenerade ofta vid sjön, suktade efter läget och fick på så vis nys om den lediga tomten, något mycket ovanligt på den här platsen.
»Vi hade renoverat ett gammalt hus, men när det här läget dök upp, då kunde vi inte hålla oss«, berättar Elin. Tomten är Q-märkt som kulturhistoriskt värdefull och huset behövde vara lyhört mot omgivningarna.
En modern tolkning av arkitekten Henrik Sagen och inredaren Pella Hedeby
»Ett ladhus passade bra på platsen. Detaljplanen styrde huset mot den kategorin«, berättar arkitekten Henrik Sagen, som tycker om byggprojekt i känsliga miljöer.
En fristående antikvarie togs in, som resonerade med kommunens tjänstemän och förankrade idén om ett ladhus i trä. De äldre villorna runt omkring har sadeltak och träfasader. »Huset blev en modern tolkning av sammanhanget«, säger Henrik, som är vän med familjen.
När tomtköpet var klart föll det sig naturligt att kontakta honom, som dessutom hade ritat en utbyggnad till parets tidigare hus. Inredningsdesignern Pella Hedeby var också med tidigt i projektet för att skapa en röd tråd i bygget.
Hon tog fram förslag på hur utsida och insida skulle kunna rimma med varann. Skulle det vara plåttak? Järnvitriol? Lasyrfärger? Till sist blev det ett traditionellt trätak, så kallat faltak av senvuxen kärnfuru, som läggs med omlottbrädor, falor på gotländska.
»Det rör sig inte, ruttnar inte, men var ganska jobbigt att hantera. Träet skulle målas innan det lades upp, det var vinter, tjäran torkade aldrig. Men jag ångrar mig inte, det blev väldigt fint och gör mycket för huset«, säger Elin, med bygget fortfarande färskt i kroppen. Tjärdoften, brådskan …
Kika in i ladhuset i Norrviken
De flesta husen här ute på åsen sträcker på sig upp och vill synas. Området Norrviken är ursprungligen en trädgårdsstad från 1900-talets början, byggd av ett bolag som köpte landsbygdsmark, byggde en tågstation och sålde tomter till stadsbor som nu kunde pendla. På bara några år stod 150 villor färdiga här, många i tidstypisk jugendstil.
De lyxigaste husen byggdes här uppe på åsen i öster, med strandtomter och utsikt. Det ordnades med strandpromenad och badhus i hopp om att locka ut bemedlade innerstadsbor på grönbete.
Med åren fylldes området på och dagens villastad uppstod, charmigt oplanerad och omväxlande med egnahemshus, vräkiga sjuttiotalslådor med mexitegel, snickarglädje och nyfunkis som bröstar sig mot sjön.
Det svarta huset gör tvärtom, det skapar en ny slags årsring i platsens bebyggelse genom att vända tillbaka till ursprunget, de enkla trähusen, och anpassa sig till de naturliga linjerna i landskapet. Henrik är nöjd med placeringen:
»Vi hukade ner huset och fick som ett svävande tak mot blåbärsriset. Vi har inte kört dit en massa jord, utan sänkte huset och formade marken. Proportionerna blev bra. Vi kunde möta sjöslänten längre ut och fick bättre kontakt med vattnet.«
Ritat av Ateljé nord
Det svarta huset var ett av Ateljé nords första uppdrag. Nu, några år senare, har kontoret växt till 12 personer. Uppdragen varierar. Just nu inreds en villa på Tyresö och en äldre lägenhet vid Mosebacke byggs om tillsammans med Pella Hedeby. Oscar I:s Minne, ett spökhus nära Medborgarplatsen, ska bli hotell.
»Vi har ritat många typer av hus under de senaste åren, från en plastkirurgiklinik till padelhallar och industrifastigheter. De flesta projekt går att göra bra utifrån sina förutsättningar. Vi lär oss massor på det«, säger Henrik Sagen.
På framsidan mot vägen står en handfull tallar som tycks hålla tomten på plats med sina rejäla stammar. Runt dem växter mossa och ris som alltid tycks ha växt där. Men det är en speciell historia, en natur-quick fix. Marken har invandrat från Finland, i rullar av skogsmatta som tas från områden som ska kalhuggas, ett slags »räddad« skogsmark. När grävmaskinerna hade gjort sitt här var det mest lera överallt. Den finska skogsmarken blev ett elegant sätt att snabbt få fungerande markyta i öar.
»Det blev fint och naturligt med en gång. Folk som går förbi stannar förvånade«, säger Elin. Pella Hedeby har formgivit tomten med betongplattor, sjöstenar och kanter av corteenstål.
Huset behövde fungera väl för dem som bor i det. Henrik Sagen ritade ett rumsprogram utifrån hur familjen ville leva, men också vad som kommer att hända med tiden, när barnen växer upp, vill ha egna rum, kanske flyttar så småningom. Vad händer då? Läget på tomten gav en självklar riktning i inredningen.
»Rummen vänder sig i huvudsak mot vattnet, med vardagsrum och föräldrarnas sovrum utåt«, berättar Henrik.
Kök och vardagsrum är en öppen rymd för vardagar. De två minsta barnens rum ligger praktiskt nära, strax bakom köket. Ett avskilt tv-rum, som en minibiograf, är gömt utåt knuten. »Jag ville ha ett tv-rum. Det är bra att lyfta ut det från vardagsrummet. Här sätter vi oss och pratar, utan att sätta på tv:n direkt, det är jätteskönt«, säger Elin.
Innertaket i kvistfri furu ger värme åt de luftiga rummen, påminner om dansk inredning som gärna lyfter fram träet. Underbart att slippa gipsplattorna. Innertaket är laserat med Jotun-färg för att ansluta till den ljusa eken i köket. Den stora övervåningen är byggd för utveckling. Här bor tonåringarna nu och några år framöver, med eget tv-rum, sovrum, men här finns också ett kontor och familjens träningsrum.
Huset är byggt för att kunna förändras inom sina svarta doftande väggar. Utanför ligger utsikten, sedd genom stora glasväggar och dörrar. Ett italiensktbyggt uterum med glasväggar har köpts måttbeställt och lagts utanför. »Det rummet är magiskt«, säger Elin. Ett attefallshus med förråd lades intill. En trappa ner, vid stranden, ligger bastun. Där nere vid sjön, med brygga och utomhusbad, sjunker det nutida och tillfälliga bråttomlivet undan i utsikten, klucket från vattnet och trä under fötterna. Det är en paradisbild.
Elin Södergren
Ålder: 42 år.
Bor: villa i Norrviken, Sollentuna
Gör: Arbetar som barnmorska.
Familj: Erik Södergren, företagare. Fyra barn.
