Hon dukar bordet för hyllade serien The Bear
Keramikern Andrea Tsang växte upp i Hongkong och jobbade länge i modeindustrin i Shanghai. Nu är hon keramiker i Årsta och hennes vaser och muggar är kända från hajpade restaurangserien The Bear. Följ med när Residence hälsar på i hennes harmoniska lägenhet i Vasastan.
Olika världar, minnen och tankar möts på Andrea Tsangs köksbord. Bordet står i en liten lägenhet i Vasastan, i ett vackert hus byggt 1916 av en stiftelse för ensamstående kvinnor som alla bodde här i enrummare. Andreas lya har antagligen varit portvaktens hem en gång i tiden. Genom ett valvbågat fönster har vi utmärkt koll på vilka som rör sig in och ut. Det skulle vara ordning på de ensamstående, inget spring. Nu fylls köket av yviga berättelser om Andreas yrken och bakgrund, om jobb på stora företag och framför allt om hennes keramik.
Andrea Tsang
Ålder: 39 år. Bor: Lägenhet i Vasastan, Stockholm. Gör: Keramiker. Aktuell med: Nyss öppnat nytt showroom och butik på Odengatan 100 i Stockholm.
Bruna kaffemuggar och en liten trind kanna. Vi hamnar i fingernära funderingar över hänklar, kanter, form och uttryck, knep, leror och glasyrer. Det är uppenbart: keramik är en stor kärlek. »Allt jag tillverkar är inspirerat av mitt dagliga liv, saker jag behöver. Jag dricker kaffe varje dag, då gör jag en kaffekanna. Tallrikar, fat och skålar så klart.« Hon har varit designchef, tänker självklart på känsla och funktion och i kollektioner för bordet.
Andrea Tsangs keramik har fått stor uppmärksamhet under det senaste året, inte minst efter att hennes Amphora-vaser och Terra-tallrikar lämnade den vanliga verkligheten och ställdes på borden i en nystartad lyxkrog i den hypade tv-serien om en restaurang och en dysfunktionell familj i Chicago, The Bear. Andreas Instagram slog en bro mellan hennes lilla verkstad i Stockholm och den internationella tv-succén. »En kvinna ringde en kväll från Chicago. Hon ville beställa keramik och hon behövde den snabbt, på tre veckor. Jag trodde det var något lurendrejeri«, berättar Andrea. Hon bad kvinnan mejla en beställning. Den var rätt stor, 50–60 föremål, men Andrea visste inte var sakerna skulle användas. Hennes pojkvän läste längre ner i brevet och ropade: »De ska ju till The Bear!« »Är det sant? Jag älskar den serien.«
Från Årsta till tv-serien The Bear
Realismen och bestyren i seriens restaurangmiljö går att överföra till en keramisk verkstad, där hantverk och noggrannhet är avgörande. Andrea kollade lagret i studion och tillverkade fler saker, sände dem över Atlanten. Hennes vaser och fat dök mycket riktigt upp i seriens tredje säsong. »Jag blev överväldigad och upprymd. Det kändes så overkligt att se sakerna i serien att jag fick gåshud.« Med ökade beställningar från kunder har Andrea behövt skaffa två assistenter, hittade via Instagram, en från Australien och en från Nederländerna, som hjälper henne med att bygga, glasera, plocka, torka, packa. Drejningen gör hon själv.
»Varje sak är handgjord i Sverige. Det är det mina kunder värderar, det är min selling point.« Det var också vid en drejskiva, fast i Shanghai på andra sidan jorden för några år sedan, som hennes liv förändrades: från välbetalt företagsspöke till fokuserad keramiker. Andrea Tsang växte upp i The New Territories i Hongkong, pluggade konst och kom i kontakt med keramik för första gången. Under ett år som utbytesstudent i Bristol kunde hon arbeta vidare med keramik, men fastnade inte riktigt för det. »Jag testade, men kom ingen vart med mina små skålar. Keramiken gav mig ingen djupare känsla då.«
Hon hamnade i modeindustrin i Shanghai, som designchef med ansvar för design av accessoarer: handväskor, skor, scarves, hattar, allt möjligt. Det var roligt, men efter fyra fem år tyckte Andrea att hon inte länge kom någon vart. Hon blev headhuntad till ett jobb som designkonsult för telecombolaget Vivo i Shenzen, fiskebyn utanför Hongkong som blev frihandelszon på 1980-talet och som i dag har 17–18 miljoner invånare. Andrea bodde i Shanghai och började flygpendla. Hon ville utveckla och förnya, men hennes arbete försvann i den stressiga, egendomliga kuluren av chefer och unga anställda vars hela liv levdes på företaget. Ingen verkade bry sig om Andreas förslag och idéer som liksom dunstade bort. Hon kände sig som ett välbetalt spöke. »Vad skulle de ha mig till? Jag blev olycklig.«
Då slog pandemin till. Andrea kunde jobba hemma i Shanghai. Med massor av tid över tog hon upp den keramiska tråden på en lokal skola. Alla var rädda för smittan utom en lärare och Andrea var den enda eleven. Just där hände det. I slitet vid drejskivan föddes hennes nya passion: keramik. Det var som ett slags frälsning.Hon ville nå djupare i leran och kunna behärska materialet och arbetade varje dag 9–18. »Jag var besatt av Youtube-videor, följde krukmakare på Instagram, men mest gällde det att försöka och misslyckas. Om du inte försöker vet du inte hur det fungerar.« Hon byggde upp kunskap genom tester och ännu fler tester. Hon drejade samma muggmodell tills hon kunde upprepa den perfekt. »För att utveckla dig och bli bättre kan du göra samma sak om och om igen, då märker du skillnaden.«
Från modebranschen till drejskivan
En temugg var ett tydligt svar på hennes ansträngningar, tvärt emot det hon upplevde på det stora företaget. Hon plockar en prototyp ur köksskåpet, lite grövre, lite ofärdig, men vi dricker kaffe ur den färdiga modellen, hennes första mugg Terra. Efter några månader började hennes arbetsgivare undra var hon höll hus. »Då var det dags att säga upp mig och gå vidare.« Folk hade börjat höra av sig om keramiken på Instagram. Hon startade hemsida. Andrea hade träffat sin svenske pojkvän i Shanghai och de bägge flyttade till Stockholm. Jämfört med det hetsiga arbetslivet i Hongkong och Shanghai är livet fridfullare här. »Jag tycker om staden, den är liten, tyst, mindre folk och färre turister. Mitt idealliv vore att vara här på sommaren och resa i Asien under vintern.« Andrea arbetade i studion hela sommaren.
Det var svårt att starta en verkstad. »Jag hade inga kontakter, kunde inte språket, ingen brydde sig om mig. Det var omöjligt att hitta någon att dela en studio med.« Att få tag på en bra lokal var knepigt. Hon sände sexsjuhundra mejl till olika bostadsrättsföreningar och fick till slut napp i förstaden Årsta och startade verkstaden 2021. Där byggde hon upp sina kollektioner:
Terra med koppar, kaffekanna och olika fat i stengods, serien Mizu i svart porslin och så klart tv-kändisen The Vase, en del av Amphorafamiljen. Hon gör också unika konstobjekt, större föremål, där hon arbetar fritt utifrån klassiska grekiska amforaformer, men försedda med originella bågar och handtag. »Somliga ser något asiastiskt i dem. Jag vet inte, jag lekte fram formerna, de kom från mitt undermedvetna.« Nu efter tidningsartiklar, utställning på Milanomässan och i Blå hallen i Höganäs och på konsthallen i Sigtuna och med nya samarbeten är det full fart i verkstaden. Det engelska näthandelsföretaget Abask som specialiserar sig på inredning och konsthantverk har beställt hundratals föremål. Den norska färgproducenten Jotun använde Andreas naturfärgade keramik vid en presslunch för en ny färgpalett. Hon befinner sig i en spännande position och funderingarna kommer: Skala upp verksamheten? Ny studio? Kommer intresset att öka och hålla i sig? Ska hon starta en fysisk butik där kunderna kan ta i sakerna? När ska hon göra sin perfekta tekanna? När det blir för många tankar på en gång sätter sig Andrea Tsang vid drejskivan och hittar alltid tillbaka till lerans trollgrepp: »Det är meditation för mig. Keramik är inte bara business, det är också glädje, många fel, tårar, svett och stora möjligheter. Varje dag är olik den andra. Det är processen som fascinerar. Det är så du kommer framåt.«
Kaffepausen är över. Dags att jobba.
