Titta in i fantastiska huset som Mark Isitt älskar– ritat av studenter

2:03

Efter reklamen: Titta in i fantastiska huset som Mark Isitt älskar

(2:03)

En typ av projekt som många arkitekter går ett helt yrkesliv och väntar på. Men som Sarita Poptani och Gustav Jerlvall Jeppsson realiserade på första försöket.

»Utan att helt inse vad vi gav oss in på«, erkänner Jeppsson på telefon från Oslo där han och Poptani numera bor efter att ha träffats på Rhode Island school of design och sedan återvänt till Aalto-universitetet i Helsingfors respektive Kunstakademiets arkitektskole i Köpenhamn för att läsa färdigt. Sarita Poptani är uppvuxen i Helsingfors, Jeppsson i Linköping, Oslo beskriver han som »neutral mark«.

Vann tävling för masterstudenter

Det var Sarita som bjöds in till tävlingen. Hennes professor på Aalto-universitet hade fått ett mejl från en privatperson som ville bygga ett skärgårdshus på en egen ö söder om Åbo.

»Beställaren undrade om masterstudenterna ville lämna förslag. Kanske för att han ville komma bortom konventionerna, hitta idéer som inte testats 10000 gånger tidigare. Men också för att han själv fått ett par avgörande chanser som ung och tyckte att det hade fått honom att växa.«

Briefen från beställaren

Av beställarens brief framgick att sommarhuset skulle vara stort, runt 400 kvadrat, och rymma 22 sovplatser.

»Han har många internationella vänner och varje sovrum skulle ha eget badrum.«

Samtidigt fick huset gärna fusionera med tomten, knappt vara synligt för seglarna, kanotisterna och camparna på väg ut till närliggande Skärgårdshavets nationalpark. Den kuperade terrängen med granithällar, ljung, blåbärsris och vindpinade tallar skulle helst lämnas orörd.

Annons

Kika in hos Johnny Andersson – den odlande arkitekten

»Vi var nog lite naiva«

Briefen hade kunnat ge även den mest rutinerade arkitekt prestationsångest. Men verkar knappt ha berört Poptani och Jeppsson.

»Vi var nog lite naiva. Tänkte att ’Det här går säkert bra, nu kör vi’.« Under en intensiv sommarmånad bollade paret idéer, spelade skiss-tennis, limmade modeller och tillbringade den mesta av tiden inomhus, hukande över skrivborden i studentlägenheterna i Helsingfors och Köpenhamn. När de till slut var redo att presentera sitt tävlingsförslag hade de 400 kvadratmeterna luckrats upp, styckats i delar, resulterat i inte mindre än fem hus. Fem nätta paviljonger länkade med terrasser. Plus ett strandhus. Plus en gin & tonic-terrass. Plus en bastu (förstås).

Naturen och interiören smälter samman

»Vi tog vara på landskapet, lyfte in omgivningarna i huset, gjorde naturen till en del av interiören. Jag tror det var det vi vann på.«

Delvis hade det nätta uttrycket sina byggtekniska förklaringar. Förutom att byggnaderna står på tunna plintar – bara tolv centimeter i diameter – gjorde den oländiga ön att de flesta lyft behövde hanteras av snickarna själva, spännvidderna fick begränsas; ut hit kunde ingen kran fraktas.

»Och eftersom det var en och en halv timmes båtfärd tur och retur från Åbo hann de sällan jobba mer än sex timmar per dag. Frös isen försvårade det ytterligare. Totalt tog det över två år att färdigställa huset.«

Justeringar längs vägen

Under hela byggtiden följde Jeppsson och Poptani arbetet på nära håll. Justerade i ritningarna, designade speciallösningar på plats och höll den ständigt vaksamme beställaren uppdaterad, oavsett om han befann sig på kontoret i London eller det i Luxemburg.

»Vi hade många långa samtal med honom. Ibland mitt i natten.«

Vilket är förståeligt, att beställaren kände ett behov att hålla koll på sina unga adepter. Men det visade sig att han inte hade någon som helst anledning att oroa sig. Ingenting i den slutgiltiga designen, i den villa som nu smyger fram mellan tallarna, signalerar att detta rör sig om ett »förstlingsverk«.

Linda och Martin flyttade tillbaka till Gotland – kika in i huset

Guidade av Frank Lloyd Wiright

Den prudentlighet som ofta utmärker studentarbeten, ängsligheten och kompromisserna, märks överhuvudtaget inte. Så såg kanske de övriga förslagen ut – Poptani och Jeppsson var bara ett av fyra tävlande studentlag – men i stället framtonar här ett fullmoget och nyanserat verk, självsäkert på gränsen till experimentellt.

En byggnad som inte bara hanterar den kuperade terrängen, utan snarare omfamnar den, maximerar den, vänder utmaningarna till fördelar.

»I vår presentation hade vi ett Frank Lloyd Wright-citat: ’The good building is not one that hurts the landscape, but one which makes the landscape more beautiful than it was before the building was built.’ Det var hela tiden vår utgångspunkt.«

Därför placerades husen på tomten med väldig omsorg.

Husen placerade efter väderstrecken

»Väderstrecken och vindriktningarna fick styra. Vi spred ut byggnaderna så mycket som möjligt för att skapa en vandring över ön, en snirklig stig, för att lyfta fram landskapets olika uttryck.«

Strandhuset ligger i väster, invid en södervänd strand. Där ska man vara under dagen, när solen står som högst. Gin & tonic-terrassen ligger i öns andra ände, längst österut, på en udde. Och bastun är placerad i norr. Genom ett helglasat väggparti kan du se solen gå ner över Östersjön samtidigt som du sitter inne i hettan. Huvudhuset är logiskt placerat precis mittemellan, i alltings centrum. Det ligger på en av öns högsta punkter och matsalen har utsikt åt både norr och söder.

Huset har ingen huvudentré

Huvudhuset är alltså totalt fem byggnader: en social del med kök, matsal och vardagsrum; en med master bedroom; en med barnens två sovrum; en för gäster; och en femte med ytterligare sovrum och ett gym. Någon huvudentré finns inte. När gästerna anländer med sina båtar kastar de väskan över axeln och går upp till »sitt« för att packa upp. Det sista huset är det enda med två våningar.

»Det står i en brant, så där var det motiverat. Vår bärande idé var annars att hålla nere husen så mycket som möjligt, låta dem följa terrängen, låta taklinjen löpa som ett streck från hus till hus till hus.«

Mumindalen på Ibiza hemma hos Charlotte Gyllenhammar

Sociala uteplatser

En grafisk tydlighet som fullföljs över två av de tre terrasserna i form av en pergola; ljuset silas ner över morgonterrassen – belägen mellan mastersviten och barnens sovrum – och poolterrassen med sina baden-baden-stolar. Medan middagsterrassen, inkilad intill sällskapsdelen, lämnats helt öppen för elementen.

Annons

»Regnar det blir du blöt. Att leva nära naturen är viktigare än att ta sig torrskodd mellan delarna.«

Annons

»Takfotens knäckar följer tomtens höjdskillnader nästan exakt. Att hela tiden betona relationen till underlaget var viktigt för oss. Även interiört. Som i sällskapsdelen. Där finns tre olika nivåer, tre zoner som trappar sig ner längs berget. Vi ville att det skulle kännas som att man gick över klippan även när man gick inne i huset.«

En följsamhet som utgör hela projektets essens och denna lovande duos modus operandi: arkitekturen ska framstå som att det är naturen själv som ritat den.