Lisette och Mats rustade upp 150 år gammal gård i Skåne – se bilderna!

En kringbyggd gård i Skåne är mångas livsstilsdröm. Gärna med kullersten på gården. Gärna med en häst som betar utanför, med böljande vete- eller rågfält i siktlinjen och allra helst med bara cykelavstånd till havet. För 18 år sedan köpte sig Lisette och Mats Bramsell en sådan drömgård, gården Flickebäck utanför Förslöv i närheten av Ängelholms flygplats och Båstad. Tidigare rann det en bäck genom hagen vid gården och gårdens namn sägs komma från att bäckens vatten var så rent att alla byns alla flickor kom till bäcken för att tvätta sig och sina kläder.

Lisette och Mats var Stockholmsbor med ett nyfött barn och blomstrande karriärer, Lisette som delägare i ett arkitekturföretag och Mats som vd på ett medieföretag.

Galna projektet lockade

Men Lisette kommer från Grevie, en ort som ligger nästgårds här. Och paret hade ett nybyggt vackert sommarhus på smidiga 75 kvadratmeter i Båstad, ritat av Sandell Sandberg. Ändå lockade det galna projektet vid landsvägen.

Med smak av vildmark – se sportstugan som smälter in i naturen

Husen hade stått tomma sedan 1949. Inne på gården betade en häst. 2005 fick de nycklarna i handen.

»Hade vi vetat hur mycket jobb som väntade, hade vi absolut inte gjort detta«, skrattar Lisette. »Ibland är det bra att vara naiv.«

I dag bor familjen här på heltid. Den kringbyggda gården bestod av ett stall, ett sädesmagasin, en gammal bostadslänga och ett vagnslider.

Redan den förra ägaren hade byggt ett mindre boende i det stora magasinet, det som Lisette och Mats nu disponerar som sitt bostadshus. Men det egentliga ursprungliga bostadshuset, en liten länga med ganska lågt i tak lämnades redan 1949 åt sitt öde.

»Det var som om folk hade rest sig och bara gått i väg. Som en skattkammare av fynd. Det fanns så många galna saker här inne«, säger Lisette. »Det var fullt möblerat, det fanns kläder, skor och böcker och det hängde en almanacka på väggen från 1949. I början ville vi riva det gamla boningshuset, men som tur var förhindrade min farmor det. ’Då förstör ni ju den kringbyggda gården’, sa hon.« Lisette blev aldrig avskräckt av allt jobb som tornade upp sig, trots att hon är utbildad inredningsarkitekt och har jobbat med många husbyggen och renoveringar.

»Jag såg bara potentialen. Vi är en stor familj, jag har fyra syskon och jag vill kunna umgås med alla samtidigt.«

Det ursprungliga bostadshuset blev till två gästhus. Från början var gästhuset tänkt till familj och kompisar. Men när alla andra också skaffade sina egna lantställen var det inte lika mycket besök längre. »Då började vi hyra ut i stället«, säger Lisette.

Ytorna är enorma. Det gamla sädesmagasinet är på 220 kvadratmeter och de omgivande byggnaderna på lika mycket till.

»Vi började med att gifta oss på gården. Sedan tog det två år att få sädesmagasinet beboeligt. Vi byggde i princip ett nytt hus i det gamla huset. Allt var i så dåligt skick, allt behövde göras om. Men jag är glad att vi behöll de gamla bjälkarna. Jag var nära att måla dem i någon färg, men min syster hindrade mig. Hon sa att bjälkarna bar på husets historia och det hade hon helt rätt i.«

Flyttade ner från Stockholm permanent

2009 flyttade familjen ner från Stockholm permanent, det är var när dottern Ella började förskoleklass. I början pendlade både Mats och Lisette till Stockholm. »Vi bytte ofta nycklar på flygplatsen. Det blev ett väldigt stressigt liv, inte alls som vi hade tänkt oss. Jag kände hela tiden att jag var på fel ställe.«

Lisette drev tillsammans med några kompisar Creo arkitektkontor. Flygpendlarlivet pågick i fem år. Sedan sålde Lisette sin del i Creo och flyttade ner till Skåne på heltid. »Till att börja med var jag ledig i ett och ett halvt år för att ta igen mig och för att ta igen tiden med Ella.«

Från början ville Lisette egentligen bli skådespelare. Hon gick teater- och danslinje på gymnasiet. Sökte scenskolan i Göteborg och jobbade extra på teatern som sufflös, i sminket och senare som rekvisitör, attributmakare och scenograf. »Skådespeleriet slutade där och jag började i stället intressera mig mer för detta med att vara scenograf. Jag gillade verkligen det jobbet. Men jag tröttnade på att vara frilans, på den ständiga osäkerheten. Att behöva hänga på krogen efter föreställningarna för att förankra nästa jobb. Dessutom ville jag ha en gedigen utbildning.«

Och så fanns det ett intresse för inredning, redan från början. »Min mamma var väldigt duktig och inredde mycket hemma. Men där fick jag inget utrymme att hålla på, bland Morris-tapeterna. Men hos mormor fick jag. Där hade jag ett eget rum där jag fick greja. En gång fick jag för mig att plantera en stor björk inomhus i en kruka. Mormor var med på det.«

Och så kom det sig att Lisette sökte till Konstfack i Stockholm, 30 år gammal. »Då var jag jag äldst i klassen!« Hennes fallenhet för att skapa interiörer och stämning är påtaglig på gården. När besökaren passerat det gamla vagnslidret öppnar sig en gård täckt av sjösten med olika små uteplatser. Växtligheten är noga utvald. På en liten pergola slingrar sig blåregnet, i rabatterna växer gräsvippor och Afrikas blå liljor och en katt vilar dekorativt på en gammal kvarnsten. Och till höger öppnar sig en lounge, byggd i ett annat vagnslider, som är nästan som en scen. På ett stort bord tronar ett gigantiskt eldfat och på väggen hänger en krans med 1,20 meter i diameter. »Den klär jag efter tillfälle«, säger Lisette. »Nu när Ella tar studenten kommer jag att klä den i ekblad.«

Mix mellan lantligt och urbant på 250 år gamla gården – vi hälsar på!

Många stora projekt på gården

Det las en hel del tid på denna innergård, som var täckt med gräs när de flyttade in, och de facto hade tjänat som hästbete.»Efter något år fick vi reda på att det fanns kullersten under gräset, så en sommar grävde vi fram den. Det var fyrtio lass med gräs som vi fraktade bort, ett otroligt jobb.«

På kvällarna kunde Lisette sitta med ett glas cava och en kniv för att försöka få bort ogräset mellan kullerstenarna på gården – ett enormt jobb även detta. »Jag är envis som få kan man säga. Och tålig.«

När väl all kullersten var frilagd syntes det att vattenledningarna som låg under kullerstenen gjorde hela gårdsplanen väldigt ojämn. Mats och Lisette åkte till Stockholm och kom ner igen sex veckor senare, i september. Innergården hälsade »välkommen hem« med en vajande gräsäng som växte 40 centimeter hög.

»Då gav vi upp. Det slutade med att vi grävde upp all kullersten, som låg i två lager ... och la den i stället på parkeringen. Där var för övrigt den gamla gödselplattan förut.«

På innergården blev det dansk sjösten.

Under somrarna hyr Lisette och Mats ut de två gästhusen och ägnar sig åt Ellas häst. De har också hunnit med att bygga ut den gamla hästskoverkstaden till Skånes finaste stall.

Nu står det gamla stallet på agendan och Lisette har olika planer för en större loungedel för gemensamma ytor och utrymme för eget kontor.

I dag jobbar hon som anställd på Link arkitektur i Malmö och inreder bland annat sjukhus. Det senaste projektet var på 78 000 kvadratmeter. Valen blir ännu viktigare med sådana ytor.

»Jag jobbar mycket i offentlig miljö. Ett av mina ledord är materialitet. Jag är ingen kulörmänniska. Jag är mer driven av material som kan patineras. Hållbarhet har många olika perspektiv.«

Hur tog hon sig an utmaningen att stampa fram ett boende på 220 kvadratmeter i ett fallfärdigt sädesmagasin? Utgångspunkten blev på sätt och vis vädret, som inte alltid är det allra ljuvligaste.

»Jag kommer från trakten. Jag vet att det alltid blåser här. Och även om man älskar landskapet och naturliv så gör vädret att man ibland måste stanna inne en hel vecka i sträck. Då är det viktigt att få känslan av utomhus även inomhus. I vårt stora rum här nere har vi nio fönster åt tre håll, så man har alltid kontakt med naturen.«

Vackra attefallshus och små stugor du bara måste se

»Planlösningen är a och o. Och jag tycker att jag har fått till det här. Här nere är det bara två rum. Köket är på 60 kvadrat. Vi kan vara åtta människor på de öppna ytorna här nere, alla gör sin egen grej och det fungerar väldigt väl. Det finns en kontakt men det finns också en distans.«

För Lisette var köket centralt.

»Det skulle vara oömt. Jag älskar att laga mat. När vi flyttade ner hit var Ella liten och vi hängde mest i köket hela dagen. Jag ville kunna laga mat och ha de där utblickarna över sädesfälten. Förra julen var min syster här med sin familj i en vecka och vädret var så dåligt att vi stannade inne hela veckan. Och det fungerade jättebra. Vi hade ändå känslan av att vara ute, bara via fönstren.«

Få de senaste trenderna och nyheterna inom inredning i vårt nyhetsbrev – helt gratis!

Ja tack!

För mer information om hur vi behandlar din data se Aller Medias integritetspolicy.

Bekräfta din mejl

Vi har skickat ett mejl till din e-postadress.

Öppna mejlet och bekräfta din e-postadress så får du nyhetsbrevet inom kort.