Massproductions 15 år

0:32

Efter reklamen: Moderna Mallorca – Hemma hos Josephine och Christoffer Du Rietz

(0:32)

Hur träffades ni två egentligen? Vi kan väl börja med att fråga varför du ens är här i Sverige, Chris?


Chris Martin: »I början av 90-talet jobbade jag hos Jasper Morrison i London som i sin tur höll på med ett projekt med Thomas Eriksson och Thomas Sandell. Jag blev fascinerad av skandinavisk design, det uppstod en attraktion, kan man säga. Det ledde så småningom till att jag flyttade till Stockholm och började jobba hos Thomas.«

Hur Chris och Magnus vägar sedan korsades ganska strax därpå, råder det delade meningar om. Eller så kan man kanske säga att det finns två lika bra historier. »Den ena är att jag undervisade på Beckmans och att Magnus var en av mina riktigt begåvade studenter«, flinar Chris. »Den andra historien är att jag hade ett party hemma hos mig och att Chris kom dit oinbjuden, spelade mina skivor och drack min sprit. Sedan var han kvar sist«, säger Magnus Elebäck. »British culture. This is what we do«, säger Chris.

Båda historierna stämmer litegrann, kan man säga. I vilket fall kommer sedan nästa bra historia, och det är att Magnus säger upp sig från ikoniska Stockholm Design Lab, där han jobbar med Björn Kusoffsky, och startar eget. Och inreder ett mycket fint kontor. Med tjusiga Unifor-skrivbord. Macintoshdatorer. Och ett härligt högtalarsystem. Han bjuder in Chris ett par gånger.

Chris Martin: »Efter ett tag fattar jag att ett av de där skrivborden på detta flådiga ställe är till för mig, att tanken är att jag ska sitta där. Och Magnus övertalar mig att säga upp mig från Sandell Sandberg.«

Året är 2000. Först 2009 går sedan startskottet för det äkta Massproductions. Chris och Magnus hyr en minimal monteryta på Stockholmsmässan som de proppar full med en enda produkt. Tio-stolen på höjden, längden och tvären. Namnet Tio för att stolen skapas av 10-millimeters ståltråd som mäter över tio meter. Ståltråden formas av en datorstyrd böjningsmaskin, går igenom olika ytbehandlingar och svetsas ihop. Det blir noll spill. Omedelbar succé. Montern sticker ut. Det är någonting annorlunda som händer här, man märker att det kommer två personer med nya genomtänkta tankar.

Ett kliv bort från grottekvarnen

Utgångspunkten för Massproductions är att frigöra sig från designkonsultens ständiga paradox: att leverera bra design à la minute, i en strid ström, utan eftertanke, 52 veckor om året. »Vår eviga grundtanke är att frångå denna grottekvarn och att låta designprocessen ta tid. Man har inte 52 bra idéer om året, så enkelt är det. Man har kanske bara två«, säger Magnus.

När man fördjupar sig i företagets track record de senaste femton åren, så verkar det dock helt klart ha blivit fler än två bra idéer om året. Det haglar stolar, soffor, väldigt speciella presentationer i produktkatalogen. Minnesvärda fester och stora partyn där band från utlandet spelar upp. Många gånger flyttas kontoret. Blir till ett showroom. Eller till en väldigt flexibel plats där allt kan hända. Under 2021 tar Chris Martin till exempel fasta på Enzo Maris självbyggarprojekt och ritar en schäslong som man kan bygga ihop själv. Schäslongen döps till 4PM, som i klockslaget 16 på eftermiddagen då man kan slappna av med en kopp te i den. Ursprungligen var 4PM self build en snabb modell för att analysera komfort, där Massproductions produktutvecklare var tvungna att bygga flera versioner för att skapa den rätta känslan. »Vi insåg att den egenbyggda versionen av 4PM var billig, enkel och rolig att bygga«, säger Chris Martin.

Fanny Rådvik skildrar sitt eget hem inför jul

Möbeldesign som konstform

Sedan bjöds det in till en strid ström av workshoppar där besökarna får spika ihop egna liggstolar. Stolen Crown blev föremål för olika konstinstallationer i olika konstnärers händer. Och 2023 blir Massproductions till en hel utställning på framåtblickande Sven-Harrys konstmuseum i Vasaparken i Stockholm. »Vi har hela tiden drivit vårt företag som om vi hade en massa riskkapital i fickan, satsat framåt. Men vi har aldrig haft något riskkapital«, påpekar Magnus.

»Om du har helt fantastiska designprodukter kan du hålla på så«, säger Chris Martin stillsamt och flinar. »Ja. Det är ju en affärsmodell, som Chris påpekar«, säger Magnus. »Vi tycker att möbeldesign är ett kulturuttryck och en konstform nästan. Tillämpad konst. Utställningen Sculptures from the factory, förra året på Sven-Harrys museum behandlade just det ämnet. Om vad det är som gör skillnaden mellan bra och fantastisk design. Att det finns ett konstelement som kommer in i det. Även om ramverket är industriell produktion. Det är själva begränsningen. Men det räcker inte för att fylla en funktion. Det måste till någonting extra som är den där hemliga kryddan – och det är väl konst.«

Kan ni nämna fem stycken möbler som har blivit era favoriter under dessa 15 år?
En stor tystnad sprider sig i rummet.

Chris: »Tio chair. Det är en symbol. Det är en special chair to go into the market with. Det är nummer tre på vår försäljningslista. Så den måste vara med.« Sedan tystnar Chris igen. Och kommer fram till att Door wedge, dörrstoppen i gummi är hans andra favorit.
Chris: »Jag tror att jag har gjort två bra grejor. Och nog det här hyllsystemet, det blev också rätt så bra.«

Är det en Door wedge och en stol och hyllorna. That’s it? Är du seriös?

Chris: »Jag tror det. Sander table får också vara med. Alla gillar glas.«

Magnus, nu får du balansera detta snåla urval.

Magnus: »Crown-stolen har ett tydligt narrativ om hur vi jobbar. Det är en industriell produkt som kostade mycket att ta fram. Den kom 2011 då vi var väldigt små. I dag är vi små, men då var vi väldigt små. Det var en stor del av vår omsättning. I fem år tyckte folk att den var obegriplig.«

Var inte det lite svettigt?

»Ja, det var det nog. Nu är det vår bästsäljande produkt. Ett företag där ägarna hade varit längre från produkten, hade ju tagit bort den tidigare. Då har man tagit in något annat. Något som är lite trendigt och funkar. Något som säljer. Ingenting får ju fem år på sig. Och nu har det blivit en ikonisk produkt.«
»Jag ska inte ta samma, annars tycker jag hyllsystemet är bra. Vi har de lite dolda produkterna, som Jig-serien. Jig-fåtöljen är en otroligt fin produkt. Den är välbalanserad som ett snygg typsnitt.«

Ingen nämner soffan Dandyn?

Chris: »Jag trodde att Magnus skulle nämna den.«
Chris berättade att den här soffan var din idé.
Magnus: »Ja, det är lite komplicerat.« (Soffan Dandy kom till för att Magnus sa till Chris att de borde göra en sådan här 30-talssoffa. Chris ritade något liknande, och pang! sålde den som smör.)

Hur skulle ni vilja beskriva er relation under alla dessa år?

Chris: »Jag minns när vi började och Magnus ville inte designa något och jag bara, verkligen? Jag kunde inte förstå det. Varför vill du inte vara designer? Men nu har jag förstått att han är CEO för Massproductions och det är en stor sak. Jag kan verkligen inte göra något annat. Jag är bara en one trick pony. Magnus kan göra många saker riktigt bra.«
Magnus: »Vi har den här dialogen. Om man tittar på bra design som har gjorts, historiskt har det ofta varit en dialog mellan producent och designer. Och när den relationen inte funkar, när det finns en obalans, som till exempel när en är stjärndesigner har en producent som gör vad du än visar för dem. Eller om det är någon student som kommer till ett stort företag som Cappellini. Så bestämmer producenten allt och designern ändrar allt så fort hen får en tillsägelse … då blir det inte bra. Men när man har den här jämvikten som vi har och den här dialogen som vi har, det är då det blir riktigt bra. Det är väl det vi har försökt.«
Chris: »När vi började jobba ihop så gick det sex sju år där vi såg varandra varje dag utan att ta ett enda break. Innan det kom in kvinnor, och innan barnen dök upp. Även på helgerna så träffades vi och tittade på fotboll eller pratade om cykling.«

Det är kanske också det att ni har varit unga ihop. Man bygger ganska mycket på det, att man känner varandra då. Och växer ihop på det sättet. Ni har uppfunnit ett sätt att jobba ihop, tillsammans.

Chris: »Jag tror fortfarande på honom som en av mina bästa studenter. Det är bra att se hans förutsättningar komma fram. Vi har väl försökt modellera oss lite grann på De Padova. Det är ju lite som att ha ett band ihop, tycker jag. Eller hur?«

Doften av hemma