Hemma hos stylisten Julia Stridh i Bromma
Julia Stridhs helrenoverade Brommavilla från 1920-talet befinner sig i ett konstant, böljande flow av förändring – där hennes osvikliga känsla för färg sätter tonen.
Julia Stridh målar väldigt sällan ett färgprov. »Jag hatar lustigt nog att måla, det blir kladdigt, sedan vill barnen vara med, och så är kaoset i gång!« Ändå är hon kvinnan som är känd för sin osvikliga färgkänsla. Julia och hennes man Dan har under nästan två år renoverat en fallfärdig villa på en drömadress i den mysigaste delen av Bromma, till ett hem som får hennes Instagramföljare att vilja slåss om färgkoderna.
Julia Stridh
Ålder: 39 år
Familj: Dan och barnen Bernadette och Gaia.
Aktuell med: Jobbar som content creator, stylist och influencer. Under våren ska det renoveras källare och skapas trädgård hemma hos familjen i Bromma.
Egentligen var Dan inte så mycket för att köpa den här villan. Huset var väldigt nedgånget, i princip ett ruckel, med en balkong på sned och en trädgård som hade vuxit igen helt och hållet. »Vi hade gjort en bra försäljning av en fin lägenhet på Södermalm under pandemin. Vi tittade på otroligt många lägenheter och började känna att det kanske var dags för hus, med våra två små döttrar. Jag kände att den här renoveringen kommer också att innebära ett uppsving för mig och mina renoveringskunskaper. Jag lovade Dan att jag skulle ta hela projektledningen över bygget och fokusera helt på det.«
Renoveringsresan som pågick i över två år (och inte är klar än) har gått att följa på Julias blogg på Residence Magazine. (Bloggen flyttades nyligen till Elle). Hela färgsättningen i villan, där besökaren leds från det första mötet med den ockragula fasaden via källaren upp till en färgsymfoni i rosa (hallen) och havregult (köket) som landar i grönt (vardagsrummet), gjordes på känsla med endast några färgstickor i handen. »Man vågar knappt säga det, men jag bara pekade.«
Waldorfs väggar lämnade intryck
När man väljer färg till en renovering är det sällan man har tid att verkligen känna efter. Det är många andra saker som ska väljas. Rör, golvmaterial och »hur ska vi göra med den här väggen« och ska det vara golvvärme i tamburen eller ej, och var ska tvättstugan ligga. Byggjobbare står i farstun och svar krävs. Att Julia kunde ta besluten utifrån någon form av magkänsla kan bero på hennes skolgång. »Jag fungerade inte i skolsystemet överhuvudtaget, och det upptäckte mina föräldrar. Jag var konstant skoltrött, för jag har svåra koncentrationssvårigheter. Så de satte mig i en Waldorfskola i stället, under mellan- och högstadiet. Där var det färg på alla väggar. Varje nytt år var det en ny färg på väggen, som stod för ett nytt utvecklingssprång hos eleverna.«
Det var inte så att Julia blommade ut på Waldorfskolan och plötsligt började skapa. »Det var mer att jag fick vara i fred och fick bida min tid, haha. Jag flög under radarn. Vi skapade våra egna läroböcker, vi satt och målade och jag la mycket mosaik. Men jag var så sur på hela den här flummigheten, jag störde mig så mycket. Jag sa till min mamma: ›Varför ska jag gå på den här skolan?‹ Min mor svarade ›jag tror att det här är bäst för dig‹. Och jag förstod ju vad hon menade.«
Under tiden sipprade väggfärgerna in i henne. »I dag är jag så lycklig över de åren. Waldorf, det var nog en form av konstutbildning för mig.«
Gå på magkänslan
Julia är barn till österrikisk-italienska föräldrar och uppvuxen i Göteborg. Efter skolan flyttade hon till Stockholm och började jobba som servitris på Riche. Hon drömde om ett jobb på modetidning och sökte sig som modeassistent till Café. »Jag ringde modechefen Daniel Lindström väldigt många gånger och tjatade mig in. Tiden på Café var otrolig, jag var med om modeplåtningar där vi reste till Vietnam, Sydafrika och LA. Jag fick vara med om storhetstiden inom magasins-journalistik, vilket var härligt.«
Men det fanns också baksidor med assistentjobbet. »Till slut kände jag att det var som en återvändsgränd, jag utvecklades inte. Och då slutade jag.«
I dag verkar Julia som konsult inom både mode och beauty. Med 15 år som stylist innanför västen är hon numera även content creator och nybliven influencer. Hon har kunder inom mode och beauty, men även inom inredning. Ena dagen stylar hon Ardalan Esmaili, skådespelaren från vinterns hetaste streamingserie Helikopterrånet, andra dagen gör hon en kampanj med Kicks. Tredje dagen kommer textilföretaget Layered hem till henne och dukar upp en influencer-lunch med sitt nya porslins- och table top-varumärke Pick a poppy. Eller Electrolux kör upp på uppfarten och befolkar hennes kök med tvättmaskin och torktumlare och håller ett föredrag för press och påverkare om hur man tvättar siden och ylle i maskin.
»Det är så många som frågar mig: ›Hur tänker du med färgsättningen i ditt hem? Hur kommer du på färger?‹ Mitt svar är ›gå på magkänsla‹. Och det är ett jättedåligt svar till någon som inte har den läggningen. Men jag stod på riktigt i det här vardagsrummet och fick typ grönt till mig.«
Hennes känsla för färg har uppmärksammats av många och hon har haft en del uppdrag med färgsättning i andras hem. »Hemma hos oss har jag använt färger som jag delvis haft i tidigare hem. Så det handlar också om att få ett litet eget färglager. Som vår väggfärg i vårt nuvarande kök, det är typ samma väggfärg, i samma familj, som i vårt förra kök. Den röda bården, under vår soffa, det är i samma familj som vårt vinröda matbord, som vi tog med oss från förra hemmet. Jag håller ju på att bygga upp ett eget färgbibliotek, och jag planerar på ett sätt att kunna dela med mig av det. Men jag har inte bestämt mig hur. För jag vill inte bara ge ut det. Folk frågar mig dagligen i sociala medier, och där har jag satt stopp. Jag kommer att leverera det här till följarna. Men jag måste hitta ett sätt att göra det på, så att det blir bra för mig, och att det känns värdigt.«
Julia menar att den röda tråden i hennes stil är färgsättningen, att ta in gamla ting, men att också ha humor. »Det är så viktigt för mig att inte ta för seriöst på det. Det måste vara lite glädje, men heller inte urballat.«
Vägen till drömköket
Ett av huvudnumren i familjen Örnfjäder-Stridhs hus är det generösa köket, som består av ett hopslaget köks- och matsalsrum. Här har det gjorts många ovanliga val. Köket består av två olika stommar, en i massiv björk och en i havregul furu, till exempel. Björkdelen har en blå stenskiva som är rätt uppseendeväckande. Här finns också en stor mysig bänk som man kan lägga sig ner på för att sova middag direkt efter lunchen. »Jag hade en tydlig, klar bild av vad jag ville ha. Det skulle vara trä, sten, rostfritt stål och dammigt gula toner.
Gör du moodboards?
»Nej, bara mentala moodboards. Och det skulle vara en stor soffa. Det var det viktigaste. En enorm soffa där man skulle kunna lägga sig efter frukost. Jag var helt säker på att jag skulle göra ett budgetkök. Det slutade med Artilleriet. Runda kanter var på min mentala moodboard. Jag tog möten med budgetföretagen först, men även med några av våra största svenska köksföretag som jag trodde skulle leverera bättre idémässigt. Någon ritade ett vitt identitetslöst kök som försvann in i väggen. Man går förbi och bara … aha, var det ett kök här? Någon annan missförstod mig helt och visade en ritning med ett inbyggt valv. Och med en soffa under. Och så skulle det vara en tv mittemot. Mina barn skulle ligga i mitten av köket och kolla på tv. Det sa ja nej till. Och sedan kom Artilleriet.«
»Jag och Caroline Jarvas hördes på telefon. Det är hon som är deras inredningsdesigner. Vi hade ett möte där vi bollade alla idéer. Min brief var ›harmoniskt men ändå lekfullt‹. Och sedan beskrev jag alla de här detaljerna. Och så skulle vi ses, live här i Stockholm på möte. Både hon och jag var så nervösa. Vi kände, nu måste det hända.«
»Jag tänkte: ›Om ingen förstår mitt kök, vad ska jag då göra?‹ Sedan visade hon mig sin ritning. Och det var en fullträff. Vi visade det för Dan och han var också helt med på det. Köket var så klart alldeles för dyrt. Vi hade inte råd med det. Men vi var bara så sugna, så vi fick avstå från en massa andra grejer. För vi måste ha det här.«
Är det här ditt liv nu? Att saker väller in i huset i källaren, du möblerar, det är event, plåtningar, stylings, och så åker allting ut igen. På morgonen står soffan i ett hörn, på eftermiddagen kanske i ett annat?
»Det har nog alltid varit det, men utan att jag har visat upp det. Och det handlar absolut inte om att köpa nya grejer, för det vill jag aldrig uppmuntra till. Man ska känna in och låta hemmet vara väldigt tomt till en början, för att få starka känslor av vad det verkligen behöver. Men att gå runt hemma och flytta på grejer är det bästa jag vet. Det finns aldrig ett helt färdigt resultat – jag är aldrig klar, utan det är bara ett ständigt flöde. Och det är därför det här influenseriet har visat sig passa mig väldigt bra. För jag älskar att göra om med egna medel. Jag älskar ju att ropa hem på auktion. Och då kanske de andra grejerna ska säljas. Så det är ett ständigt flöde. Och jag tror att jag måste ha det så.«