Kolla in Marocko-villans materialval: inspirerar stjärnstylisten!
En riad i Marocko kan inspirera med fantasifulla stilelement – och kanske en känsla av evig sommar.
Det här huset är inte »une maison sérieuse«. Det är en fantasi. Det säger Dominique Choupin, fransyskan som har inspirerats av mexikansk, afrikansk och marockansk arkitektur på sin riad i Essaouira. Hennes mål har alltid varit ett ställe för siestor snarare än scheman och Baoussala, en oas precis där öknen tar vid med sten och torra, envisa buskar, är precis det. Fantasihusen i rosa lockar turister som letar lugnet och alldeles bakom själva hotellet, som bara har åtta rum, leder en labyrintisk stig till Dominiques och maken Brunos privata hus.
En som också lockats till detta underbara ställe är inredningsstylisten Hilary Robertson. Född och uppvuxen i London och efter många år i Köpenhamn bor hon i Brooklyn. Hon ser sig som en äkta kosmopolit, med världen inte bara som arbetsfält utan också som inspirationskälla när hon inreder. Det syns i hennes nya bok Nomad at home.
»Mina vänner frågar först ’Var är du?’ när jag pratar med dem«, säger Hilary på telefon från New York. Klockan är bara halvsju men Hilary har just kommit hem från Köpenhamn och hennes mellannamn stavas jetlag. Ofta – inte bara den här måndagsmorgonen.
»Jag var på jakt efter ett färgstarkt ställe utanför Marrakech och en vän tipsade om Dominiques riad i Essaouira, där hon varit på yogaläger. Färgerna är precis så där dammigt rosa som jag gillar.«
Älskar att resa
Hilary Robertson har älskat att resa så länge hon kan minnas. Alla skollov tillbringades i Danmark, där pappan jobbade, eller i Frankrike. Livets bästa stund, tyckte hon länge, var när hon som treåring ramlade ur kojen på ett stormigt Nordsjön på väg till Norge.
»Jag skriver i min bok att jag delar upp mänskligheten i två: ’lämnare’ och stannare’. Nomaderna och de som håller sig hemma. Jag har alltid varit en lämnare, alltid på väg, alltid på jakt efter en ny horisont.«
Vad är det du letar efter?
»Jag tror att det alltid är en känsla, kanske av att förflyttas. Och samtidigt lugn och ro. Ja det låter som en paradox, jag vet.«
Hur föddes ditt designintresse?
»Jag växte upp i ett hem som var ganska påverkat av skandinavisk design, vi hade till exempel alltid PH-lampor, så den delen har jag fått med modersmjölken. Jag älskade också att möblera om när jag var liten och mamma lät mig göra det. Men det som födde mitt intresse för kombinationen av resor och design, att ta med sig semesteridéer hem, var nog Hip Hotels-böckerna. Jag var besatt av dem när de kom.«
Hur man kan låta världen influera sitt hem
Hilary Robertson anlitas för magasin som Vogue, Elle, The Times, House & Garden och Living etc, hon gör samarbeten och konsultar som creative director. Och hon har skrivit fem böcker om inredning. Den senaste alltså om sambandet mellan resor och form, och hur man kan låta världen influera sitt hem.
»Det som driver mig är, tror jag, alla möjligheter som finns i världen. Hur gärna jag än skulle vilja det kan man inte flytta vart som helst, det är praktiskt omöjligt, men man kan hitta stilelement som man gillar och ta dem med sig hem. Kanske en hylla i tadelakt eller inbyggda sittbänkar som hos Dominique i Marocko.«
De flesta har nog varit med om att man förälskar sig i saker på en resa, köper med dem hem och så känns allt bara misslyckat i, säg, en lägenhet i Stockholm. Vilket är ditt bästa tips för att undvika det?
»Först och främst, undvik att göra hemmet till ett nöjesfält, känslan av ’jag bor i en marockansk souk’. Textilier, belysning, enstaka föremål brukar funka. Just de marockanska mattorna är bra exempel.«
Hilarys favoritdestination är Apulien, klacken på den italienska stöveln.
»Det är den perfekta kombinationen av Grekland, som jag älskar, och Italien. Grekland fast med italiensk mat, kanske.«
Som britt och med smak för det europeiska har Hilary ibland jobbat i motvind, tycker hon.
»Amerikanerna är flera år efter Europa, så är det bara. Textur har alltid varit viktigt för mig och jag gillar att använda kalkfärger, den matta känslan. Det tycker amerikanerna är konstigt. Målade, ljusa golv tycker de är ännu konstigare.«
Lägenheten i Brooklyn är inredd med en kombination av naturfärger och dova pasteller. Mycket rosa. Lantstället i Connecticut, som hon och hennes man köpte för tre år sedan, är en gammal ombyggd skola med orangeri och två hektar gräs att klippa. Inrett med massor av trä och en jordig färgskala.
»Jag tror att man kan se att jag är svag för det skandinaviska, eller nordeuropeiska. Jag har skotskt och norskt blod i mig, min man kommer från England men hans familj är från Cypern. Och jag älskar Stockholm och Gotland. Ljuset på Gotland! Och att man kan cykla där – det gör jag aldrig i New York.«
Lantstället ser hon som en bohemisk salong för pensionerade nomader, där man kan sitta och minnas resor man gjort och kanske planera för nya. För att resa är något hon måste göra. För sin psykiska hälsas skull. Som reseälskande, miljömedveten svensk kan man inte låta bli att undra hur hon ser på den svenska flygskammen och sitt eget klimatmässiga fotavtryck.
»Jag skulle bli så skammad! Mitt fotavtryck är riktigt, riktigt hemskt. Jag kanske kan säga att jag kompenserar lite genom att köpa både kläder och möbler vintage ... Och kan jag åka tåg eller båt gör jag helst det.»
Det är inte samma sak, det är det inte, men en liten tröst är att man också kan resa genom böckerna. Eller i det här fallet, med inredning.
Få de senaste trenderna och nyheterna inom inredning i vårt nyhetsbrev – helt gratis!
Bekräfta din mejl
Vi har skickat ett mejl till din e-postadress.
Öppna mejlet och bekräfta din e-postadress så får du nyhetsbrevet inom kort.
