De omöjliga kuberna – nu visas de upp i Grand designs
Familjen Johälls internationellt hyllade projekt, ritat av Claesson Koivisto Rune, reser sig som en arkitektritad bergskristall ur strandkanten vid Örsjön utanför Borås. De svävande kuberna gör nu tv-debut i och med fjärde säsongen av Grand Designs Sverige på TV4.
Patrik Johäll stod som bäst och tankade bilen vid macken. En man stannade till, tycktes sortera bland tankarna någon sekund. Så slog det honom: »Det är ju du som är idioten som bygger i sluttningen på andra sidan sjön!« Patrik Johäll ryckte på axlarna och log. »Jag vet inte hur många gånger jag har blivit kallad idiot«, säger han nu. Leendet är ännu större än det var då. Med all rätt. Det där idiotprojektet är 1) genomfört, 2) som ett av arkitektkontoret Claesson Koivisto Runes allra finaste, vilket 3) har ersatt belackarna bland bensinpumparna i Borås med en internationell beundrarskara.
Anna och Patrik Johäll har arrangerat sin värld som på ett snöre. Enligt färdplaneraren har de fyra minuter från hemmet till jobbet. Till idiotprojektet är det sju minuter. Bortsett från ett par försiktiga rattrörelser ligger de tre punkterna längs samma väg, som på ett snöre. Både Anna och Patrik har sina rötter i Borås och knallebygdens obändiga entreprenörsanda har bidragit till att de inte bara blivit kvar, utan även expanderat. Patrik grundade vad han kallar »det kreativa produktionshuset Superstudio« 2003 där Anna är vd sedan 2016. All kompetens som behövs för att stärka och kommunicera svenska och internationella kunders varumärken har samlats under ett tak i nya, stora, luftiga, avskalat industridesign-snygga lokaler (som de ritat själva): stillbild, rörlig bild, art direction, VFX, projektledning, copywriting, styling … vägg i vägg med huvudkontoret och de olika studiorna huserar dessutom familjeföretaget Vildland, en butik som utrustar dig för de flesta sorters friluftsliv.
Driver det kreativa produktionshuset Superstudio i Borås och Vildland som säljer utvald utrustning för de flesta typer av aktivt friluftsliv. Anna är vd för Superstudio. Patrik är en av världens ledande fotografer för bilreklam.
Tre svävande kuber
Kreativitet, effektivitet och naturen alltså. Tre grundpelare i familjen Johälls liv. Och ingen annanstans kokar det ner till ett lika potent koncentrat som i projektet vid sjön Öresjö som någon aningslös idiot vid macken fick för sig att dissa. Men visst, för den som inte känner till Anna och Patrik Johälls genomförandeförmåga kan en smula skepsis ha fallit sig naturlig. Det är ett underbart men också utmanande läge. Tomten är både brant och grund i avståndet mellan byggbar mark och vattnet. När man närmar sig i bil smalnar den slingrande grusvägen av på ett sätt som gör att ett mötande fordon skulle sätta ens färdigheter i att backa på prov. Hur löser man all trafik med byggmaterial hit? Och vad mutar man grannarna med? (Presentkort på Vildland visar det sig.) När vi är framme förstår vi först inte det. Allt som syns är en carport och en plattform av stål vid sidan av vägen. Resten finns därnere, dit tomten faller. En trappa leder ner, först till huvudbyggnaden, sedan vidare ner till den platta delen av tomten, vid vattnet, där ett attefallshus är barnens eget och en gammal småskev redskapsbod har ersatts av en tvättstuga och en bastu med soldäck och första parkett-sjöutsikt även inifrån där väggar och golv är klädda med svartochvitspräcklig italiensk marmor vars ådriga mönster kan få tankarna att vandra till rotsystem eller hela floddeltan. Sammanlagt tre byggnader.
Utanför huvudentrén faller blicken på vad jag antar är en kontrollpanel som styr husets lås och larm – infälld i en jättelik stenbumling. Våldföra sig på naturen på det sättet?! Nja, snarare en lekfull gest, rent av kärleksfull. Eller så var det bara praktiskt … Den uråldriga gråstenen verkar hur som helst trivas utmärkt tillsammans med den mustiga brungröna mossan och det mattsilvriga aluminiumhöljet – vänskap över åldersgränserna.
Patrik Johäll har karvat ut en nisch åt sig som en av få världsledande bilfotografer, vilket innebär många och ofta långa resor för olika kampanjer, medan Anna styr Superstudio-skeppet på hemmaplan. De utsågs för övrigt till Årets Företagare i Borås 2022. Huset vid Öresjö är en tillflykt från allt det där. De pratar om det som sitt »getaway«, ett ställe som de enkelt kan ta sig till när som helst, liksom bara rinna ut ur stan och låta stressen rinna av dem. På plats i den absoluta stillheten vid en spegelblank sjö (dricksvattentäkt för Borås sedan 1932 och rik på abborre, gädda, gös och sik) känns stadskärnan och plikterna mycket längre bort än några minuter. »Solsidan av sjön, den som anses lite finare, är på andra sidan, men här har vi naturen mycket närmare, säger Anna Johäll. Vi kan gå upp rakt bakom oss in i ett naturreservat och vandra där i timmar.«
Möte mellan natur och arkitektur
Juvet Landskapshotell och Woodnest i Norge har tjänat som ett par av förebilderna. Norrmännen är skickliga på det där att förstärka upplevelsen av vacker natur genom superb arkitektur och betryggande komfort. Men de kan i Borås också, med benäget bistånd från Södermalm, Stockholm.
Mårten Claesson har ansvarat för projektet hos Claesson Koivisto Rune. Han säger att det är ovanligt att uppdragsgivarna har så uttänkta idéer för ett projekt som i det här fallet. Patrik Johäll har dessutom svarat för ett flertal lösningar interiört, bland annat tillsammans med sonen som vill vara här så ofta det bara går. »En liknelse som vi använt är att vi har pratat om husen som bergkristaller«, berättar Mårten Claesson.»Det är en så trolskt vacker natur där, John Bauersk rent av, så den ville vi inte förstöra genom att jämna till och lägga en slät gräsmatta eller något sådant. Allt har handlat om att foga sig efter naturen och att varsamt integrera det nya. Det är en vild natur med stora stenblock och så. Man kan se framför sig hur bergkristaller plötsligt bryter fram om man skrapar på mossan. Och bergkristaller är geometriska, ibland helt kubiska, därför valde vi kuben som utgångspunkt. Folk säger att det inte finns några räta linjer i naturen, men jag älskar att säga att de har fel!«
Fyrkanterna är nästan som allra mest uttrycksfulla i vinterlandskapet då de med sina fasader av glas och galvaniserat stål påminner om iskuber. Stålets gråmelerade yta kan också liknas vid både stenars och trädstammars. Dessutom är det tåliga, underhållsfria material vi pratar om, vilket behövs i ofiltrerad närkontakt med naturen. En träkåk skulle käkas upp.
Förutom naturlagen har man tvingats ta hänsyn till byggbestämmelser och länsstyrelsenycker. Huvudhuset har lyfts upp i slänten för att frigöra ytor nedanför och vridits 45 grader eftersom det inte är tillåtet med en hel, obruten glasfasad med en speglande effekt ut mot sjön. Husets 65 kvadratmeter är extremt effektivt disponerade. En kub inuti kuben av betsad ask har i sin tur vridits 45 grader tillbaka jämfört med huset, vilket bildar fyra triangulära rumsligheter: kök (en påfallande snygg minimalistisk allt i ett-köksö), matplats, vardagsrum och sovrum. Kuben innehåller också badrum och förvaring. Det polerade betonggolvet och andra material, designföremål och inredningsdetaljer skvallrar om en förkärlek för industridesign, men det mondäna får också sitt i form av Mario Bellinis Camaleonda-soffor, Sebastian Herkners maffiga Oda-golvlampa, Kasthallmattor, Bang & Olufsen-system och Poul Kjærholms soffbord PK61 med skifferskiva. Vid mathörnan: Eero Saarinens tulpanbord med svart marmorskiva, Arne Jacobsens Grand Prix-stolar och en taklampa som Claesson Koivisto Rune ritat för Wästberg.
Claesson Koivisto Rune
Mårten Claesson, Eero Koivisto och Ola Rune träffades 1992 när de pluggade på Konstfack och bildade arkitektkontoret Claesson Koivisto Rune 1995. Snart 30 år senare är det ett multidisciplinärt kontor med solitt internationellt renommé som verkar inom hela spektrumet från arkitektur till design av möbler, produkter och objekt. Den helheten har också använts i flera hyllade hotellprojekt i Sverige, Norge och Japan. Claesson Koivisto Rune är rikligt representerat och publicerat.
Att huset är glasat runt om skapar en i vissa vinklar snudd på surrealistiskt härlig symbios med de omedelbara omgivningarna. Framåt är man styrman på en kommandobrygga. Bakåt känns växtligheten så 3D-nära att man impulsivt vill sträcka ut en hand och ta tag i den. Kronan på verket är, i dubbel bemärkelse, taket – en enda stor terrass. Den som byggde kojor som liten minns kanske det sensationella i en tillvaro bland trädkronorna. »Vi gjorde en gång en segelyachtsinredning«, berättar Mårten Claesson. »Där som här handlade det om att utnyttja varje kubikcentimeter. Men här är ju också själva rumsupplevelsen viktig, det är ju ingen husbil så att säga. Här finns alla bekvämligheter för att bo permanent – men inte mer än det som behövs.«
Själv har jag alltid tänkt att den intressantaste arkitekturen föds ur begränsningar. Ställd inför hindrande villkor tvingas du tänka nytt. Mårten Claesson håller med. »Till hundra procent«, säger han. »Begränsningar är kreativitetens moder. Du kan inte bryta dig ur ramarna om det inte finns några. Att hantera svåra förutsättningar och nå ett resultat som vänder nackdelarna till fördelar – det är coolt. Jag kan ärligt säga att jag är lite avundsjuk, jag skulle verkligen kunna tänka mig att ha det så här själv. Det liknar inget vi har gjort tidigare. Vi är väldigt nöjda.« »Getaway« betyder flykt, och det här är ett sällsynt lyckat flyktförsök. The Great Escape. Ingen lär komma ifatt. Anna och Patrik Johäll har inte lagt fingrarna emellan i det här drömprojektet, däremot lagt in mycket av sig själva. »Näst efter barnen är det här det bästa som vi har gjort«, säger de leende. Känslan är fullt förståelig. Här möts kontinental hotellsvitskomfort och lantligt lugn, mossa och modernism, flärd och svampexkursioner, superdesign och gammelgäddor – och det är bara kärlek.
