Titta in i pionjären Jean Prouvé privata hem: “Var missnöjd med en detalj”
Jean Prouvés design och arkitektur var en mix av rationell serietillverkning, socialism och skönhet i sin allra enklaste form. Residence går i en banbrytande formgivares fotspår.
Luftfuktigheten och temperaturen är perfekt avvägd när vi kliver innanför dörren till Vitra design museum. De vidsträckta rummen en trappa ner är hemvist åt 7 000 föremål – hyllmeter efter hyllmeter av möbelhistoria signerad bland andra Ray & Charles Eames, Verner Panton och fransmannen Jean Prouvé.
Anledningen till att vi är i Weil am Rhein i dag är just Prouvé. I år har det gått 20 år sedan Vitra återupptog produktionen av flera av hans möbler och under Art Basel 2022 påbörjades nästa kapitel i berättelsen: en nylanserad version av fåtöljen Kangaourou från 1948. Inom kort dyker även fyra – än så länge hyfsat okända – möbler och ett antal nya kulörer upp.
Men sagan om Vitra och Prouvé börjar på 1980-talet när Vitras dåvarande chef Rolf Fehlbaum reser till Paris. Han investerar i en smäcker Antony chair i original med välvd plywoodsits och underrede av metall, ritad av Jean Prouvé 1954. Det blir startskottet på den omfattande samlingen av Prouvémöbler som vi ser framför oss i hyllorna.
»För mig var Jean Prouvé en fransk motsvarighet till Charles och Ray Eames. Det de har gemensamt är kombinationen av ärlighet och ett kreativt uttryck av tidlös skönhet«, har Rolf Fehlbaum sagt om storheterna.
Jean Prouvé var självlärd och började sin bana som smed. Han hade en demokratiskt och pragmatisk syn på arkitektur och möbelformgivning och inspirerades av båt- och biltillverkning. Han drev egen studio mellan 1924 och 1954 och skapade möbler som många fransmän känner igen från skolor och publika byggnader. Men han var också en pionjär inom arkitekturen, där han experimenterade med prefabricerade moduler och serietillverkade element. Efter andra världskriget ritade han Demountable house, ett enkelt hus i byggsats som kunde hjälpa till att lösa bostadskrisen.
Solen skiner från en klarblå himmel och efter två och en halv timmes bussresa från Vitramuseet närmar vi oss den franska staden Nancy, där Prouvé tillbringade en stor del av sitt liv. Han föddes i Paris 1901, son till konstnären Victor Prouvé och pianisten Marie Duhamel. Här i Nancy var Jean Prouvé omgiven av konstnärer och kreatörer inom allt från naturalistiskt måleri – däribland pappa Victor – till glas-, metall-, och textilkonst. Staden var tongivande inom art nouveau och vid Musée des Beaux-Arts de Nancy och torget Plaza Stanislas sitter bastanta smidesgrindar med sirliga gulddetaljer som Jean Prouvé skapat tidigt i sin karriär. Inne på museet visas stolar, modeller och prefabricerade byggelement och lite längre in hänger hans pappas oljemålningar. Hela staden tycks bära spår av den inflytelserika familjen.
Jean Prouvé hade ett starkt socialt engagemang: Han designade för alla samhällsklasser och i den egna fabriken delades förtjänsten med arbetarna på golvet. Under en kort period efter andra världskriget var han även borgmästare i just Nancy.
När vi morgonen därpå närmar oss resans höjdpunkt – Jean Prouvés eget hus i utkanten av Nancy – är det redan varmt trots den tidiga timmen. Luften vibrerar av klorofyll och frodiga lövverk, snår och högt gräs letar omfamnar huset som ligger inskjutet på höjden, nästan som en trädkoja. Prouvé ritade och byggde det åt sig själv och sin familj sommaren 1954, av prefabricerade element och enkla material som furu, glas och aluminium och en uppsjö smarta lösningar.
Alla onödiga detaljer – och kvadratmetrar – är bortskalade. Det är ett hus som fångar hela essensen i hans arbete. Baksidan mot slänten saknar fönster och kortsidorna har minimala ljusinsläpp, de små sovrummen nås från en smal och dunkel korridor. Men hemmets hjärta – vardagsrummet – är varsamt gestaltat med dagsljus från generösa panoramafönster som bjuder på en slående vy mot staden.
»Det var viktigt för Jean Prouvé att göra det här rummet bekvämt och ombonat, med fönstret ut mot den underbara utsikten över Nancy. En anledning till att han byggde huset så högt var just vyn«, säger Enora Barbey, guide vid Musée des Beaux-Arts de Nancy.
Trots att Prouvé levde i en annan tid är hans filosofi högaktuell – inte minst när det gäller att vara resurssnål och medveten om materialets förmåga. Det är kanske tydligast i skolstolen Standard, där metallbenen är bredast baktill där belastningen är som störst. Frambenen är nättare, det behövs mindre råvara och priserna kan hållas lägre. När den principfaste Prouvé i mitten av 1950-talet pressades att använda mer råmaterial än nödvändigt bestämde han sig för att stänga fabriksdörren för gott.
»Han var en enkel man, inte på något sätt materialistisk och inte med så många saker i sitt hem«, säger Enora.
Huset bär fortfarande tydliga spår från vardagen under andra halvan av 1900-talet. En nedsänkt odlingslåda i original är placerad vid panoramafönstret. Den var tänkt som en örtagård, men Enora Barbey berättar att barnen någon gång på 1950-talet petade ner kärnor där, mest på skoj. I dag sträcker sig en enorm palm ända upp i taket, som en påminnelse om tiden som går.
»Jean Prouvé älskade det här huset för han kände sig så fri här, och madame Prouvé var så glad över huset hon längtat efter så länge.«
Överallt i huset finns spår av förkärleken till industriell tillverkning – och hur det får styra arkitekturen. De enkla, tunna träväggarna kring sovrummen har dörrar utskurna i en rundad form – som ombord på en båt.
»Det är inget estetiskt beslut utan ett praktiskt, det är helt enkelt lättare att såga trä eller glas i runda former. Det är dessutom mer ekonomiskt. Visst är det vackert, men det var inte i fokus från början«, säger Enora.
Att med industrimetoder uppnå en fulländad skönhet var en konst han bemästrade perfekt. Den kan även ses i semesterhuset Villa Dollander på Franska rivieran, som Jean ritade tillsammans med sin bror Henri Prouvé 1951. Huset är även det byggt med hjälp av prefabricerade element. Samarbetet bröderna emellan mynnade ut i bensinstationer, med samma grundtanke om tillverkning – där en station finns bevarad på Vitra campus i Weil am Rhein. Där syns Prouvés fäbless för det enkla och för element som kan upprepas och varieras i all oändlighet – som aluminiumdelar med karaktäristiska hål som även syns i hans eget hus.
Huset i Nancy var först ett sommarhus och sedan permanentboende fram till 1984 när han avled 83 år gammal. Han var nöjd med huset han reste en sommar med vänner och familj till hjälp. Det varen bara en sak han önskade att han gjort annorlunda, enligt Enora Barbey.
»När han blev gammal berättade han hur nöjd han var med sitt hus, men att han gjort ett misstag. Det låg för högt. Varenda dag behövde han bestiga berget ...«
Detaljer om Jean Prouvé och några av hans möbler
1. I Jean Prouvés hus i Nancy syns kärleken till enkla material och att lägga krutet där det gör skillnad: panoramafönster som ramar in vyn över staden.
2. Lampan Petite potence är en av årets Prouvé-nyheter hos Vitra
3. Fauteuil Kangaourou som Jean Prouvé ritade 1948. Nu lanseras den i nya färgställningar.
Få de senaste trenderna och nyheterna inom inredning i vårt nyhetsbrev – helt gratis!
Bekräfta din mejl
Vi har skickat ett mejl till din e-postadress.
Öppna mejlet och bekräfta din e-postadress så får du nyhetsbrevet inom kort.
